bedragenigen

Jag hade bokat en dejt igår. Det var en depressiv människa som uppvisade svarslatens. Vi tog en promenad och hon svarade enstavigt på frågor. Jag försökte men MI-tekniker men då blev det ett jobbsamtal istället för dejt. Jag visste knappt hur jag skulle avsluta. Hon hade berättat att hon varit inlagd i våras, att hennes dotter inte gick till plugget och att hennes man lämnat henne i december. Det var nästan så att jag var rädd att hon skulle gå hem och skära sig efter att jag lämnat henne. Efteråt blev jag jätteledsen och ringde LaxåMaggan och hela familjen på promenad. Jag grät en stund. Sen gick vi på Indier och Maggans syrra och fru med barn dök upp. Fyra ungar och vi på indiern var jätte trevligt. Efteråt gick jag Maggan och syrran på finpub och pokulerade ett tag. Bira varje dag. Det var det värt. Maggan säger att Lilly måste blivit tokig. Hon berättar också att hon skrivit på fejan att hon inte mått så bra som hon gör nu på tio år?! Hur fan kan hon skriva så? Hon demoniserar mig. Maggan kommenterar det så att Lilly fan inte kan ha haft det så illa. Hon säger att vår relation har varit en vuxen relation med problem som vi arbetat med. Och att inte ta ansvar om just det när vi snackat om allt annat är fan inte mitt ansvar och jag borde fått en chans att ändra på det som gjorde henne olycklig.

Jag konfronterar henne med det, hon svarar att hon inte minns.