bedragenigen

Såhär har jag tänkt: Lilly träffade Maire som ville ha henne. Hon kunde inte motstå och blev kär. Hon längtade efter hennes händer och omfamning (jag läste hennes dagbok). Hon agerade ut (så heter det inom SLAA). Hon började avvisa mig hemma och samla alla oförätter på hög. Jag frågade tillslut vad som stod på och då avslöjades allt. Nu har hon samlat så mycket att hon tar saker för fem år sen som viktiga argument. I onsdags sa hon att jag brukar hota med att göra slut. Jag sa att jag slutade med det för att hon gjort mig uppmärksam på att det var jävligt osjyst för mer än sju år sen. Lilly påpekade att jag gjorde det för fem år sen och att det var jävligt illa. Vafan hur länge skall man lida för det. Hon ville att jag skall lita på henne fast hon bedragit henne men hon ville inte lita på att jag skulle hota med att göra slut fast jag inte gjort det på FEM år. Sila mygg och svälja kameler…

 

Hon säger nu idag i mess att hon inte kunde handla på annat sätt för att hon tror att jag inte tagit emot det. Hon lägger sitt elaka beteende på mig. För djävligt. Jag är en jobbig jävel det vet jag. Men det är hon också. Vem fan är inte det?

 

Hon säger att hon kämpar för att inte bli deprimerad. Hon är nog deprimerad, tror jag. Att gå upp tio kilo på två månader är ett allvarligt symtom. Hon äter ju SSRI sen många år och får ingen effekt av det nu när hon utsatt sig för denna stress. Jag tycker att det är henne väl unt (jag är också en elak människa).

 

Jag försöker att inte bli så arg hela tiden. Det jag inte klarar nu är att jag inte kan avsluta våra sms:gräl innan Lilly gör det. Hon slutar svara, jag skriver några extra. Jag skulle vilja exportera messen hit men får inte ur dem ur telefonen.  

 

Jag blev så speedad av detta inlägg att jag skickade ett mejl. Hon får be mig att inte skriva mer. Jag tänker inte sluta innan dess.

 

Mejl:

 

Såhär skrev du 2005: Har jag valt själv någon gång eller har jag alltid blivit vald. Vad är det som gör att jag inte kan säga nej och vad är det som gör att jag förlorar mig och blir förälskad, hänger mig så åt en person att det växer till en förälskelse eller kärlek?

 

Så gick det till med Maire också. Fast du visste att du inte skulle. Det ser man i din dagbok. Efteråt har du sagt att skillnaden var att du lärde känna henne först. Och då var det inte otro eller utagerande, jo det var det. Det sabbade allt vi hade.

Illa!!

Svinaktigt!!

Gör om gör rätt!

Gör gott.

 

 

Jag har så ont. Det är ditt fel. Du har inte gjort nått för att underlätta för mig och din familj.

 

Jag kommer förståss att lägga detta bakom mig och bli bra nån dag. Jag kommer resten av livet sörja att vår familj krossades under din hänsynslöshet. Det är svårt att inte känna harm och kommer fortsättningsvis att vara det såklart. Du har smutsat min sorg och krossat möjligheterna att bli ett vanligt skiljt par där man kan vara vänner. Jag tror inte jag klarar det. Det är för mycket som du gjort för att det skall bli normalt. Du knullade min bror, min bäste vän och raggade hårt på nätet. Sen bedrar du mig igen, ger mig skulden till det genom saker som jag slutat med för fem år sen (dina egna ord).

 

Jag unnar dig att må dåligt. Du kan inte ha lika ont som jag har dock. Jag säger det igen. Du har stuckit in kniven. Du tar inte ut den. Istället väljer du att vrida om så att såret inte skall sluta blöda och värka.

 

Du svarar bara på det som passar dig. svinaktigt det med.

 

-----------

Hon svarar via sms: Vad innebär att göra om och göra rätt?

 

Jag svarar: Gör det viktigaste först. Ditt missbruk har brutit ner dig moraliskt, socialt, psykiskt och håller nu på att göra det fysiskt också. Avbryt det (lev i abstinens), ljug inte mer, rädda det som går att rädda av din familj. Lägg inte ditt missbruk på mig. Och sist men inte minst för min del (men det kommer du inte att göra): Ge mig en chans!

 

 

SMS igen:

Du kan inte ens tänka dig att vara en vän, hur ska du då kunna stå ut att vara i en relation. Eller missförstod jag vad du menade med att ge mig en chans?

 

Jag sa:

Jag kan väl visst tänka mig att vara vän. Du kan ju inte ens tänka dig att leva ensam ett tag. Jag menar vänskap och kärlek handlar om att ge och ta. Du måste ju dra ur kniven innan jag kan börja fundera på vänskap. Jag vet inte vart vi är om några år. Det vet inte du heller. Min dröm, som troligen är en chimär, en hägring är att vi har ett liv ihop om nått år. Men du kan ändå sluta göra illa med flit, det kan du. Och det skulle kosta dig mindre än vad det skulle ge mig. (det skulle troligen också ge dig hur mycket som helst för då slutade du agera ut) Detta är ändå helt otänkbart för dig!!! Det är svineri som fan. Det är inte värt vänskap.