bedragenigen

 

 

 

 

Igår kom Lilly och Fia för att packa. Det blev förståss bråk direkt. Lilly inser inte att hon gjort slut för att hon blivit förälskad och inte för alla oförätter hon nu drar upp. Det är självlart att hon kan alla mina fel och tar fram de som argument. Kanske jag skulle tagit det bättre om hon inte la allt på mig. Jag kan liksom inte acceptera att hon inte la ultimatum innan hon gjorde slut. Hon ville inte vara ihop med mig helt enkelt? Så måste det vara? Hon hade dessutom gått upp minst tio kilo och såg fördjävlig ut. Jag sa det åt henne vid flera tillfällen och hon svarade med: -Vi äter chips varje dag och att du är glad för det va? Jag sa ja till det. Jag kollade hennes kropp senare när jag åt och hon stod på en stol och tömde skåp. Jag kände inget av den längtan jag gjort tidigare. Jag har drömt om hennes höfter, lår, mage och sida (jag blir nästan upphetsad nu när jag skriver detta). Hennes midja var helt borta, hon ser mer ut som sin mor nu. Hur kan någon förändras så mycket på bara knappt två månader? Jag sa att det ju var självklart och ett bevis på att hon lever ut sitt missbruk, bara ett symtom till. Hon bara fnös åt det. Jag och PJ (min bästa väninna) gick en promenad efter att jag givit henne lite middag. Hon kollade in Lilly, jag såg det. Jag frågade senare om hon märkt att hon gått upp i vikt. Det var det hon hade kollat upp. PJ påminde mig om massor av de råd jag givit henne som hon haft stor nytta av. Acceptans och att inte undvika känslor var det viktigaste hon använt. Att vara ledsen när man är ledsen gör att ledsamheterna kommer mer och mer sällan. Att inte bli arg och att inte göra aggressiva handlingar var också ett bra råd. Det lydde jag inte genom att jag när jag sen gick hem efter dans på c och club xx skicka sms till Lilly med löfte om att lägga ut denna blogg bland vännerna på fejan. Det är ändå rätt skönt att jag är i god form och har gått ner några kilo på grund av depressionen och Lilly ser för djävlig ut. Hon har aldrig vart tjockare. Jag fråga om hon hade börjat röka också men det hade hon inte. Det hade vart för bra… Ska jag lägga ut bloggen på fejan? Skön kortvarig hämnd men inte snällt och folk kommer kanske tycka att jag är svinet då? Det gör nog alla Lilly snackar med ändå så kanske jag skall lägga ut den bland hennes vänner. Det var inte så kul när jag låtit henne berätta för mina och Ebbas föräldrar, jag ångrade mig innan hon ringt men var för tjurig för att ändra mig inför Lilly. Såhär skrev hon 2005 om varför hon inte kan säga nej till folk som vill vara med henne: Har jag valt själv någon gång eller har jag alltid blivit vald. Vad är det som gör att jag inte kan säga nej och vad är det som gör att jag förlorar mig och blir förälskad, hänger mig så åt en person att det växer till en förälskelse eller kärlek? Hon skrev också: Det enda som betyder något förutom dig och mig är mina barn. De är så små så länge att den tiden snart är slut. Jag vill vara en ärlig mamma nu innan det blir för sent.