bedragenigen

Varför är jag en sån person som till varje pris skall hålla ihop relationer. Jag borde gjort slut när jag kom på henne första gången. Om inte då så när hon stod på balkongen med den där trummisen. Om inte då så när hon flirta med tjejen på fyrtioårssskivan i våras. Är jag en person helt utan integritet? Låter jag vem som helst göra vad som helst på min heder? Är jag så rädd för att bli ensam att jag låter mina partners trampa på mig? Vafan, jag som tycker att jag har ett gott självförtroende. Kan det hänga ihop med att jag inte tror ont om folk? Jag kan inte tänka mig att nån vill lämna mig för att jag är så jävla bra? hänger det ihop med min dåliga inlevelseförmåga? Är det en god eller dålig egenskap? För mig är det så klart en dålig egenskap, jag blir kvar med ilskan och sorgen. För mina partners är det inte heller så bra egentligen för de får ju bara en massa skit när de gör slut. Jag har väl inte haft nån bra skilsmässa egentligen. Jag har vart lack som fan varje gång.