bedragenigen

 

Det är klart att du vill göra slut om du tycker att jag aldrig respekterat dig, att jag bara är arg och bara förstår hot och inte vanlig samtalston.

 

Det jag frågar mig då är varför du stannat i mer än femton år och att du tvingade mig att gifta mig med dig? När någon lyssnar på dig faller du förståss pladask och får en attraktion som är viktigare än din familj och ditt äktenskap.

 

Jobbigare, tycker jag är att du lägger skulden på att du gick direkt till hennes säng på mig. Att du blev förvånad över hur arg jag blev när du sa att du hade en attraktion (vilket jävla uttryck föresten) som omskrivning för ditt sex-missbruk. Jag menar att, för mig är ju det som är den stora kilen i vårt förhållande. Det som givit mig ”rätt” att bestämma och inte validera dina känslor och tankar. Som jag ser det nu är det väl det som drev mig ner i att inte respektera dig. Det borde faktiskt du ha fattat. Du borde inte direkt tagit det som ursäkt för att leva ut dina lustar. Du borde fan inte ljugit och bedragit mig mer än du gjort innan jag gav dig ringen. Det är skitfel av dig. Såklart att det inte ger mig rätt att bestämma, att vara ilsk och inte förstå nått annat än hot. (som en liten parantes: Lina la ett ultimatum mot Leo i höstas där hon sa att han inte får vara ilsk och bestämmande annars skulle hon gå. Han fattade inget innan och blev kränkt men de besinnade sig och går nu i familjeterapi och Leo har slutat med det. Han hade inte begripit att hans beteende stred mot deras avtal på samma sätt som jag aldrig fattade att mitt gjorde det mot vårt. Vår situation är inte unik.)

 

Du säger att jag borde fått en chans, att du tagit chansen om du vetat. Nu vet du vad jag vill. Så varför inte ta chansen?

 

Jag fattar att du inte vill vara mer med mig. Jag kan inte vara med dig med hedern i behåll längre heller. Men jag vill det ändå för jag älskar dig och har ännu inte hunnit sluta älska dig. Jag vill också att vår familj skall få en chans till. Jag vill att vår ålderdom skall få en chans. Det vi byggt är ännu starkt och ger oss trygghet, bara vi ger det en chans.

 

Därför:

Åsa, kan vi inte göra ett nytt försök? Jag älskar dig fast du ”älskar” nån annan. Jag är villig, fortfarande, att göra nått åt mina övertramp mot dig. Jag vill att du överväger att göra som mitt första förslag. Vi bor isär en tid, ensamma, i celibat. Jag lär mig lyssna och inte bestämma och hantera min ilska och dominerande stil, du går på möten varje vecka och behandlar ditt sex-missbruk och visar att jag kan lita på dig. Celibat är ju något du tidigare övervägt som du trodde skulle vara bra för dig. Det tror jag med. För mig skulle det inte vara något problem bara jag visste att vi försöker igen.

 

Om inte detta så vet jag inte hur vi går vidare. Det blir svårt. Du har gjort mig så jävla illa att jag har svårt att hålla hatet borta, jag fylls av hämnd och illvilja för att du är en lögnare, bedragare och familjesplittrare.  (Här kom det valiga hotet men det är ju redan på gång, det verkställs i varje minut.) Samtidigt vill jag såklart att du skall ha det bra. Jag älskar ju för fan dig.

 

Nu vet du Åsa. Ta chansen!

Det överstrykna tog jag inte med.