bedragenigen

Skejtat, tältat, åkt bil, grillat. spelat fotboll och mått bra och ältat och mått sämre än någonsin för att det börjar bli mer och mer verkligt. Nu sover alla ungarna på golvet i vardagsrummet hos Björn och Lisa. Jag sitter och skriver, det är mitt i natten, jag kan inte sova.

 

Björn tycker att det är en hederssak att jag tar han om mig, att jag inte ödmjukar mig att försöka lappa ihop det. Det har han nog rätt i. Men det gör så helvetes ont att hon stuckit, att hon har en ny, att hon skrivit det på fejsbok. Han hade inte behövt vara orolig att jag skulle lappat ihop nått. Jag fattar att jag inte kan vara men en sån som Lilly... Inte utan att hon gör bot och bättring under låååång tid. Typ mitt första förslag.

Anna uppmuntrar mig och stöder mig, jag år bättre av det. Hon är en underbar person. Jag känner mig ohederlig som inte kan ge henne hela mig.