bedragenigen

Lilly lovade att inte lägga upp mer saker med Maire på fejan. Samma dag gjorde hon det ändå! Hon har inget minne? Det är helt uppenbart att hon skiter helt och hållet i löften till mig. Jag är nöjd med att jag inte agerade ut på det.

 

 

Hon vill att jag skall vara hennes vän. Hur fan resonerar hon om hon vill det? Knukka din mans bror, bäste vän, knulla runt på nätet sen lever du med honom tills han försörjt dina barn och gett det en mycket bättre uppväxt än du klarat själv. Leta hela tiden efter nått bättre och fantisera om andra framtider. Dröm om medelklass flatliv med hund eller katt. Sen när du skaffat dig ett bra jobb efter att han försörjt dig genom  massor av år i plugget eller sjukskriven hittar en skitful tant som vill ha dig. bedra honom då och flytta hem till henne. Överväg inte ens att avvakta ett par månader med att inleda en ny relation för att få saker att lugna sig lite. Nä tänk bara på dig själv och lägg sen ut allt på fejsbok.

 

Hon vill att jag skall sluta skriva denna blogg, Hon vill inte att jag skall länka den till fejsbok heller. Varför inte då? Skäms hon eller?

 

Hon är i alla fall jävligt arg.

 

Jag är inte hennes vän, hon har gjort mig mer illa än vad min bror gjort. Hon vill inte göra det minsta för mig. Hur kan hon tro att jag vill vara hennes vän. Jag vill vara hennes man (att det inte gått över är sjukt). Jag skulle kunna tänka mig att inte vara fientlig om hon slutar vara fientlig mot mig, jag vill dock inte vara hennes vän. Personer som sviker och ljuger är inte värda vänner, de är värda spott och spe.

 

 

 

 

Igår kom Lilly och Fia för att packa. Det blev förståss bråk direkt. Lilly inser inte att hon gjort slut för att hon blivit förälskad och inte för alla oförätter hon nu drar upp. Det är självlart att hon kan alla mina fel och tar fram de som argument. Kanske jag skulle tagit det bättre om hon inte la allt på mig. Jag kan liksom inte acceptera att hon inte la ultimatum innan hon gjorde slut. Hon ville inte vara ihop med mig helt enkelt? Så måste det vara? Hon hade dessutom gått upp minst tio kilo och såg fördjävlig ut. Jag sa det åt henne vid flera tillfällen och hon svarade med: -Vi äter chips varje dag och att du är glad för det va? Jag sa ja till det. Jag kollade hennes kropp senare när jag åt och hon stod på en stol och tömde skåp. Jag kände inget av den längtan jag gjort tidigare. Jag har drömt om hennes höfter, lår, mage och sida (jag blir nästan upphetsad nu när jag skriver detta). Hennes midja var helt borta, hon ser mer ut som sin mor nu. Hur kan någon förändras så mycket på bara knappt två månader? Jag sa att det ju var självklart och ett bevis på att hon lever ut sitt missbruk, bara ett symtom till. Hon bara fnös åt det. Jag och PJ (min bästa väninna) gick en promenad efter att jag givit henne lite middag. Hon kollade in Lilly, jag såg det. Jag frågade senare om hon märkt att hon gått upp i vikt. Det var det hon hade kollat upp. PJ påminde mig om massor av de råd jag givit henne som hon haft stor nytta av. Acceptans och att inte undvika känslor var det viktigaste hon använt. Att vara ledsen när man är ledsen gör att ledsamheterna kommer mer och mer sällan. Att inte bli arg och att inte göra aggressiva handlingar var också ett bra råd. Det lydde jag inte genom att jag när jag sen gick hem efter dans på c och club xx skicka sms till Lilly med löfte om att lägga ut denna blogg bland vännerna på fejan. Det är ändå rätt skönt att jag är i god form och har gått ner några kilo på grund av depressionen och Lilly ser för djävlig ut. Hon har aldrig vart tjockare. Jag fråga om hon hade börjat röka också men det hade hon inte. Det hade vart för bra… Ska jag lägga ut bloggen på fejan? Skön kortvarig hämnd men inte snällt och folk kommer kanske tycka att jag är svinet då? Det gör nog alla Lilly snackar med ändå så kanske jag skall lägga ut den bland hennes vänner. Det var inte så kul när jag låtit henne berätta för mina och Ebbas föräldrar, jag ångrade mig innan hon ringt men var för tjurig för att ändra mig inför Lilly. Såhär skrev hon 2005 om varför hon inte kan säga nej till folk som vill vara med henne: Har jag valt själv någon gång eller har jag alltid blivit vald. Vad är det som gör att jag inte kan säga nej och vad är det som gör att jag förlorar mig och blir förälskad, hänger mig så åt en person att det växer till en förälskelse eller kärlek? Hon skrev också: Det enda som betyder något förutom dig och mig är mina barn. De är så små så länge att den tiden snart är slut. Jag vill vara en ärlig mamma nu innan det blir för sent.

Seglade i helgen på en lånad båt. Det var kul. Kantareller och hjortron i mängder.


Annars tänker jag att Lillys skäl för att göra slut bara är svepskäl. Hon blev förälskad och bedrog mig. Hon kastar bort vår familj och våra 16 år i papperskorgen för en förälskälse. Och jag ältar och ältar. Jag vill komma över detta men inser att det kommer att ta ett tag. Typ ett år säkert.

Och varför stretar jag och vill ha henne tillbaks? Hon har förfan knullat min bror, min bäste vän och bedrog mig systematiskt. Nu har hon gjrt likadant. Hon är utslängd. Bra med det.

 

 

 

Jag beskyllde Lilly för att hon bara hade mig i väntan på att få nått bättre (2005). Hon svarade att det stämde till del men att det bara var fantasier som hon levde ut. Hon älskade mig och ville leva med mig. Nu ser jag det som om hon gjorde det ändå. Hon har sagt att jag gett henne ett liv hon inte kunnat ha på egen hand. Mina resurser i form av utbildning och kunnande har ”höjt” hennes levnadsstandard till en nivå som hon inte klarade på egen hand. Hennes barn har haft det mycket bättre rent materiellt än vad hon och deras far skulle klarat. Jag har dessutom bidragit med t.ex. segling, träning och hjälp vid hennes utbildning. Jag stödde henne också och höll hennes barn i form när hon drabbades av en svår depression. Hon var dessutom isolerad och hade få vänner och hade viss social ångest som hindrade henne att ta plats bland folk. Nu är hon betydligt starkare, har skaffat sig utbildning och en karriär med högre lön. Nu har hon massor med bra kamrater och fick en älskarinna på jobbet. Då kan hon leva ut sina ”fantasier” på riktigt. Hon är inte bunden vid familjen längre, barnen klarar sig själva och då ar kärleken till mig inte så viktig längre. Vår kärlek är inte viktig för henne längre. Jag hoppas att hon får ett bra liv. Nä! Jag hoppas hon faller pladask och ångrar sig och att jag då skaffat mig ett nytt liv och en ny familj. Jag är dock ännu inte där.

 

 Lilly=den som berättar: jaget i denna berättelse

Nisse=Lillys man (bloggägaren)

Kevin=Lillys son f 93

Fia=Lillys dotter f 96

Slim=Lillys och Nisses son F 99

Hans= Nisses bästa vän

Åke = Nisses lillebror

Ebba= Åkes fru

Herbert= Ebba och Åkes son

Storebror= Nisses storebror

Henni=Lillys syster

 

1998-1999 Matts fanns i mina tankar som någon som aldrig dog, en möjlighet som fanns. Det är så mina största frestelser och självplågerier har sett ut. Något som kan plåga mig in i det oändliga. Du kanske inte förstår det men andra gör likadant. Hur kunde jag fortsätta att tänka på Matts trots att jag hade lovat dig att det var du och jag ?  Jag har svårt förklara det i efterhand ens för mig själv men jag var inte klar med honom samtidigt som min hjärna lekte den lek det gjort så länge innan och fortsatt med långt därefter. Jag började använda mina tankar på riktigt slog det mig här om dagen då jag lade Fia och Kevin när jag hade separerat innan du och jag träffats. För att jag tyckte att det var tråkigt att lägga och sitta å lyssna på barnsagor så började jag egna sagor och rollspel i huvudet på allvar. Hur kan man tillåta sig det? För mig handlade det om att jag inte såg allvaret i det eller vilka konsekvenser det fått. Eller hur det skulle utveckla sig i framtiden. Jag var road av att använda personer till mina lekar. Jag trodde mig vara ärligare mot mig själv och andra, mer ärlig än jag faktiskt varit. Jag ville ha dig kärlek och närhet och jag behövde den, jag kände en värme för dig. Det kan ju ses som fegt att säga att jag är sjuk att mitt beteende är en sjukdom, men nu kan jag faktiskt jobba medvetet med detta och bara för att slaa säger att det kan vara en sjukdom så är jag inte handlingsförlamad, hindrad från att göra rätt för mig och försöker reparera de skador jag orsakat. Mitt beteende har varit felaktigt, lögnaktigt. Men syftet har inte varit att bedra med berått mod, ha allt och inte välja, däremot skulle jag inte agerat innan jag valde.

 

Det första jag har skrivet om Åke är den 5 april 1998, då var vi på xx när yy hade release fest. De hade uppträtt och jag gick för att köpa en GT, när jag kom tillbaka ville Åke att jag skulle hämta hans röda jacka eftersom han glömde den då vi alla gått upp en trappa med motivationen ”för att jag tycker så mycket om dig ” sade han till mig. Vet inte varför jag hämtade jackan men antagligen kände jag mig smickrad. Sagt och gjort, när jag kom tillbaka hade han tagit mig GT, ”den är för mig ” sade jag

”Du får den om du följer med mig hem i kväll” sade han till svar och såg mig i ögonen, jag tittade ner i bordet och skakade på huvudet. Vet inte vad jag kände, kommer inte ihåg det. Du undrade om han stötte på din tjej då svarade Åke att det gjorde han bara för att han visste att det vad ” helt omöjligt” .

 

Nästa tillfälle var 10 april 1998 då du hade pub på ss och jag, Henni, Storebror, Scouten samt Åke var med. Jag , Henni och Åke hade dansat. Storebror och Scouten hade tittat på och Åke hade pratat med Henni om att fika. Du jag, Storebror, Åke och Scouten åkte till din lägenhet i Blackeberg och fortsatte, Henni åkte hem till sig. Jag hade varit ute på din balkong och rökt, Åke hade pratat med Henni och frågade mig vart Lotus låg. Så sträckte han ut handen och mumlade något om ”kom och kramas” Jag frågade om han ville kramas jo det ville han och jag var nog både smickrad och kände mig lite som en mamma. Det är så mycket olika känslor som trängs när jag får uppmärksamhet av det slaget. Jag vet inte om det var vid det tillfället som vi tåflirtades och sade nått om att vi skulle gå in i sovrummet, med det var skämt från min sida. Jag var inte intresserad av honom. Jag var intresserad av hans intresse.

 

Alla de gånger jag fått uppmärksamhet av alla blir jag glad- det gör att jag känner mig levande, att jag finns syns och är. Jag har existerat i andras uppmärksamhet. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå, att känna igen sig i. Men jag har haft svårt att säga nej till män som ger inviter om de inte är väldigt otrevliga, nonchalanta, fula, illaluktande eller väldigt attraktiva. Om män är för attraktiva är jag inte intresserad, för det gör min ful i jämförelse med den. Att jag hela iden existerat i relation till andras sätt utseende och intresse, både det sexuella intresset och det intellektuella. Det är inte antingen eller utan en balans. Jag upplever mig i under eller överläge i relation till andra personer. Det kanske är den balansen som blir en kamp som gör att jag inte kan öppna mig och finna vänner utan dels sexualiserar personer och mig själv. Jag misstar mig på vänskap och sexuellt intresse.

 

29 april (2000 eller 2001)När Åke fyllde 30 år fick jag en kram när jag och Slim gick, båda kände värme och att kramen var skön.

 

September 14,  2002

Vi hade två gäster på middag, Eken och Åke. Du somnade efter Slim och sov i soffan när jag gick ut till 91 an med Åke. Vi sade inte så mycket, i efterhand (kanske efterkonstruerat) fanns det en ”möjlighet”. Åke och jag har inte haft så många samtal innan denna dag och dt lättade lite efter detta. Satte oss, fick en öl var, jag var så full att jag mådde illa och kunde inte dricka. Vi fastnade i varandras blickar och  funderade säkert båda två vad som skulle hända sedan. Vi kysstes och lade händerna på varandras överarmar. Vi gick ut, till kornboden, jag tyckte världen snurrade lite och kändes tecknad. Kommer inte ihåg hur länge vi var där, penetrerande och oral sex. Vi var lite frånvarande båda två för vi var så fulla. Vingliga och svårt att koma till, ingen blev tillfredställd. Vi gick vidare via korsningen parken anslagstavlan. Hånglade där bakom den eller bredvid den lade ifrån mig min väska.  Gick hem fann inte nycklarna, gick till 91 an snurrade runt och gick tillbaka väckte dig. I hissen upp sade vi att allt skulle vara som vanligt.  Så hittade jag väskan senare på natten när jag gick ut igen och letade. Vad kände jag?  Förbjudet smakar bäst? Det är bara intressant när jag inte kan få honom helt? Jag var full och rätt förvirrad kände inte mina känslor. Jag hade druckit så mycket att tid och plats flyter ihop jag vet inte vad jag kände.

 

15 september 02

När vi träffades dagen efter och såg varandra kändes det inte som vanligt, kände något i kroppen när vi sade hej, såg att han blev glad av att se mig. Vi skulle ha talat med varandra då och klara ut det. Jag tänkte på händelsen och rättfärdigade mitt agerande med att det var mitt liv och jag tyckte att du inte verkade direkt intresserad. Mina försök att vara nära dig och vara gullig visa kärlek fnös du åt och tyckte att jag var barnslig. Mitt handlande var inte rätt för det.

 

Februari 03

Upplevde jag en attraktion till Lina. Första gången jag träffade henne tyckte jag hon var häftig och att hon var intressant. Jag har funderat mycket om jag under denna period misstog mig på vänskap och sexuallitet. Hon var häftig, färgstark och jag tyckte om att se att hon blev road av mina ord, skrattade åt mina skämt och jag blev förvirrad att hon reagerade så stark på vissa åsikter som jag hade. Jag både skämdes och kände mig generad inför hennes hökblick, hon försökte fråga vid ett flertal gånger med stoppade sig själv när jag såg stint tillbaka .

 

4maj 03

Hångel på toan med Hans (Nisses bästa vän). En underlig känsla, inga fysiska tecken på att han känner sig upphetsad, men han var påstridig och jag kände mig som en lärare, ”vill du detta? ok då gör vi detta”. Men det var inte bra avslutade det snart. Kände mig kall och ointresserad, manipulativ och jag kände att jag hade makt över honom för att han var intresserad av mig.

Innan det så när Ebba och Åke skulle gå så låg Åke på soffa i dina föräldrars datarum och vi runtomkring fixade med Herbert, kollade Herbert när han sov, Ebba gick ut ur rummet och Åke ställde sig vid mig och sin vä hand smög sig upp under min tröja på ryggen och smekte min hud. Vi tittade log mot varandra, jag drog mig undan i rädsla för att någon skulle se.

 

 

 

Våren 03

Var jag på krogen med Henni och stod där och hängde, drack öl på yy och fick se ett par ögon i mängden. Tittade dit och vi kollade in varandra. Såg att ägaren till de ögonen gick mot mig och förbi mig och kände en hand mot rumpan. I stället för att dra mig undan så gjorde jag mig tillgänglig. Magnus som han hette ställde sig bredvid och vi sade hejsan och när vi kysstes försökte Henni sätta stopp. Jag slutade inte och det var först när hennes plånbok var borta som jag slutade och sade hej då.

Kände mig sexig och tyckte det var spännande. Min mening var inte att genomföra raggningen och gå hem med honom. Jag ville bara kolla hur långt jag kunde gå. Jag ville leka, bli upphetsad och känna mig attraktiv.

 

September 03

Kräftskiva hos Josan och Kent, jag hade försökt få uppmärksamhet hela kvällen och när vi åkte hem i bilen så tog jag initiativet, tafsade han sade inte emot och tog emot och tafsade tillbaka. Det var en farlig situation som gav en rusch, jag har varit elak mot Ebba. Det var för lätt när han hade druckit.

 

Sommaren 04

Vässarö- under planeringen träffade jag en pappa som var trevlig. Jag hade tankar om honom, om att han var attraktiv och tilldragande, men det hände inget med honom. Han var inte intresserad vilket taggade mig.

 

Juli 04

Annons- Rfsl, jag hade sökt vänner både högt och lågt och kände mig ensam. Jag ville bli uppmärksammad och framför allt tagen på. Jag kommer ihåg att jag bad dig ta på min kropp och du blev bara stressad och tyckte det var avtändande när jag tog på dig för länge. Jag ville att du skulle se mig, känna mig, vara här och nu med mig och du ville bara bort. Kanske var jag enormt krävande, men jag behövde dig. Jag ville ut och vandra med dig göra mer roliga frilufsutflykter och strapatser med dig men du ville bara bort, vara ensam och göra saker utan mig. Jag kände mig undanskuffad och överflödig och sökte mig utåt på det planet där jag kunde hantera koderna. Sex. Tänkte att en kvinna kunde smeka mig hel och göra mig synlig när du inte ville smeka min hud. Jag tyckte att det var något som hade med mitt ”egna liv” och intresse att göra. Jag tog helt enkelt bort dig ur mitt liv under detta då jag trodde du ständigt uteslöt mig ur alla sammanhang  du befann dig när du inte var i hemmet.

 Jag sökte mig till Qx  för att jag visste om det stället och tyckte det var enkelt och tydligt hur det fungerade, den koden kund jag. Jag sökte även där kvinnor och ändrade profil ett flertal gånger. Namnet Lady S var inte ett ”flata” namn, knappt ett nick på en som är bi. Jag  bekantade mig med Crister  använde något uttryck som jag gillade, som utmärkte sig från de andra fyra som skickade mail den kvällen och som ville hälsa mig välkommen. Honom träffade  jag träffade 28:e Vad kände jag? Nyfikenhet rädsla, obehag och en rusch av spänning. Kände mig levande och när han var dominant och närmade sig mig så sade jag inte nej, vi hade utbytt vissa verbala om inte löften så lockelser vad vi skulle kunna göra med varandra. På ett sätt kändes det som jag måste hålla det, att jag lovat honom, och vad skulle han göra om jag sade nej? Jag tror han skulle låtit mig gå, verkade inte intresserad av ovilliga kvinnor, att vara attraktiv är viktigt, jag tyckte om att han tyckte jag var liten och stygg. Några dagar kanske tre till fem dagar senare träffades vi igen hos honom. Jag cyklade över och hade snabb sex, jag vet inte om jag skrev en lapp först eller om jag sade att jag skulle ut å cykla innan du lade barnen. Vad kände jag.. trötthet, men givetvis gav det mig nått. Uppmärksamhet.

Jag var helt inne i mitt äventyr som jag kallade det för när jag skulle träffa Crister första gången. Jag var nervös kände mig lite kaxig och ganska dålig. Fast det lyckades jag skjuta undan. Det som var spännande var just det att smita undan och jag fattar inte hur jag kunde leva det dubbellivet. Det pirrade i kroppen och jag kände mig levande, antagligen hade jag en massa stresshormoner som rusade runt i kroppen och som gjorde mig välmående och hög. Jag betyder mig inte om att tala med Crister ens andra gången då jag klädde på mig och skyndade iväg. Han ville prata med jag ville ut, bort. Jag ville även bort från dig, från vardagstråket, bli uppmärksammad som kvinna och stimulera hjärnan med nya intryck. Kände mig trött och nere när jag kom tillbaka och det kändes som om det kostade med än det smakade. Den rushen som jag känt då jag tog mig till Crister hade  avtagit och jag var matt. Men det gav mersmak i spänningen, jag ville känna spänning och äventyr. Tänkte att du vill inte uppleva äventyr med mig då får jag ordna det själv, fattar inte varför jag inte tänkte tanken på att göra slut först. För att jag ville vara med dig egentligen. Jag ville uppleva äventyr med dig men du ville bara bort.

30 :e Svarade på ett gästboksinlägg från Jonas i Uppsala, samtalade mycket med honom, mobil samt mail, cybersex.

Fick även kontakt med Criz & Sussi under veckan som jag sedan träffade för en fika på Stadsmuseet. Jag var inte helt intresserade av dem mot slutet för de samtalade båda med mig under samma nick Daniella, det blev rörigt och för mycket verklighet. Criz tjatade om att jag ju ville uppleva lite äventyr. Men då jag träffade Jonas Bergman insåg jag att mitt äventyr inte var att byta sexpartners. Det var som ett jobb, att boka in dem och se vilka de var jag ville leka med tanken på att förverkliga en hemlig dröm att vara med i en gruppsex situation. Skulle jag våga? Det går att planera för det och dra sig ur i sista stund. Det är en speciell känsla att vara med och vara så eftertraktad. Det kommer du nog aldrig att förstå. Att bli fylld och om hållen av flera samtidigt och uppfylld och nyttjad. Njuta av andras kroppar men det ger lite fadd smak i munnen med. Criz tjatade om att jag skulle vara med och den efterfrågan stimulerade mig. Jag kände mig åtråvärd. Eftersom jag inte var attraktiv som social varelse.

 

September 04

Svarade på ett mail från Jonas Bergman, fick även kontakt med Peter från Åland, Martin från stan och Millan som varken vågade träffa mig eller prata om sig själv.

När det gäller Peter så tyckte jag att det var roligt att dra in honom i fördärvet, han var så harig och så rädd att hans sambo såg vad han gjorde och nu kan jag skämmas över att jag tyckte att min erfarenhet var något att skryta med. Med Peter var jag uppriktig och vi hetsade varandra textmässigt och var kvar hos varandra efteråt. Jag tyckte han verkade som en bra människa. Med Martin började jag känna mig rutinerad och trots att jag fann honom osympatisk så kunde jag inte säga nej, utan sade att jag skulle höra av mig. Ville kanske ha honom trånandes efter mig med. Med dessa var du inte i samma värld Nisse. Du fanns med barnen på kvällstid och var den trygga biten som fanns där men du ville inte vara med mig.. du ville vara i fred eller med Slim. Du uteslöt mig och var trött på mig. Vi skulle åkt bort du och jag och upplevt lite egen tid.

 

15 september 04

Träffade Jonas vid Åhlens Fridhemsplan, vi tog en kopp kaffe och satt ca 40 minuter och talade om oss själva, han ville inte träffa någon för endast sexträffar utan för att umgås med som ett par. För närhet och värme. Enligt honom var jag den första  han träffade som hade et intresse förutom sex av de han fått kontakt med på Bc, jag hade social kompetens jämfört med de andra och kunde prata om annat än sex. Det var också skönt att höra, att jag inte behövde vara en kropp. Det är kanske dumt att säga men hade jag inte träffat honom hade jag jagat runt för sexäventyr längre än jag gjorde. Jag skämdes lite över att jag sökte sex när han sade att det kändes meningslöst.  Jag satt och tittade på honom och försökte föreställa mig i sängen med honom, det var knappt möjligt först. Men jag mer vi talades vid ju mer tyckte jag att han verkade vara en bra människa. När han kom nära mig där vi gick, fanns en dragningskraft till honom som handen på hjärtat kan beskrivas som ”en släng av upphetsning” att känna hans varma arm mot min axel. Vi åkte iväg i en av hans anställdas krämfärgade bil. Jag funderade på om jag skulle säga nej till att åka med honom, varför gjorde jag inte det? Jag tänkte på att det kunde gå illa och så tänkte jag att det har hänt under trygga förutsättningar med, det finns ingen garanti att ens den man känner inte tar frihet att tvinga sig på. Jag var nervös och ville ändå bort. Spänningen i att göra något förbjudet triggade. Det kan jag inte sticka under stolen med. Mitt självförakt är så stort, jag brydde mig inte om min säkerhet helt enkelt. Att jag däremot kunde bortse från er säkerhet och hur ni skulle uppleva ev händelser lyckades jag förtränga, det klarade jag inte av att tänka på. När jag var med Jonas fick lugnet mig att slappna av jag kände mig glad och kände att mina ögon glittrade, med det var inget sug i magen när jag tänkte på honom. Jag var förälskad i hans åtrå för mig. Det var beroendeframkallande.  Så umgicks vi under ganska mycket. Hade sex vi tre tillfällen och träffades annars för samtal, promenader och en å annan kaffe. Det jag upplevde med honom var att han var lugn och vågade titta på mig. Vi låg i en stor säng med vita rena lakan och det hade varit så skönt att åka iväg med honom till en stuga och få vakna med honom, det pratade vi mycket om. Att helger fanns till för att han och jag skulle träffas i hemlighet någonstans. Naivt kan man tycka, det var det också. Jag var svältfödd på framför allt händelser. När vi träffades kunde vi gå sakta, lyssna på vinden, prata om gemensamma erfarenheter. Jag kände igen mig i mycket han sade och kände mig klok och erfaren. Det jag också funderade över var naiva grejer som vill jag verkligen ge upp detta som jag har små detaljer som datorn, att vi började springa tillsamman du och jag. Du och jag hade börjat komma fram til så mycket finslipning mellan oss. Våra kroppar passar som handen i handsken, vi talar och du förändrar dina mindre smickrande sidor. Jag ville inte ge upp det, men jag ville känna mig uppskattad, sedd och känna mig förälskad med dig, fick inte komma dig nära.  Mitt liv hade legat i träda under sjukskrivningen. NU ser jag det endast som en förbannelse. Första gången vi hade sex var jag nervös men det var något jag ville, jag ville öka min korta lista.. jag skäms att säga det. Men det känns som om alla andra har mer erfarenheter av relationer och sexpartners än jag men det rättfärdigar inget jag vet. Dessutom kunde jag inte tala om mina. Jag var förvirrad och samtidigt upprymd av denna nya värld och av den uppmärksamhet jag fick. Att tillfredställa män och vara snygg men även stygg.  Det gav mycket i sekunden det skedde i men det för en förgänglig känsla. Den bestod inte. Jag ville uppleva det gång på gång. Det Jonas erbjöd var delvis ett enkelt liv, men hur skulle jag veta det hur det skulle bli med honom, med en som ville dra ut stolen, erbjuda handen. Samtidigt pratade vi om att åka motorcross tillsammans. Jag tror vi upplevde att vi kunde uttrycka våra drömmar tillsammans det fanns inte barn, räkningar, mensen, sjuka barn, avundsjuka eller något bråk alls. I hemlighet tänkte jag även att kanske kunde jag stå ut med vissa av hans idéer om det gav en trygg ekonomisk framtid eller vardag. Jag skäms, det är idiotiskt.. den tanken försvann snabbt men den kom upp det kan jag inte bortse från. Jag försökte se en framtid i en relation med er båda men bara under en kort tid. När du avslöjade mig hade jag kommit fram till att det inte fungerade att leva på detta sätt, det är skillnad att fantisera om män och faktiskt ha en älskare under tiden jag har en relation med dig. Gud vad har jag ställt till med, hur kunde jag göra detta? Jag ar utsätta er så fasligt mycket, jag ångrar mig. Att jag inte fattade att allt jag behöver finns här med lite eller mycket tåla mod, mycket samtal och ärlig rak kommunikation. För jag håller med om att det inte kan vara lätt att hela tiden kommunicera med någon som ser sig som ständigt utsatt. Jag är inte utsatt och jag är en del av dem som skapar denna värld, jag har makt att göra mitt eget liv drägligt och framför allt sätta ett högre värde på nära relationer.   

 

Vidar som jag träffade och drack kaffe med, tog en promenad med vid Årstaviken. Honom träffade jag för att jag hade svårt att värja mig och säga ner. Han var inte otrevlig utan väldigt trevlig och det borde inte varit ett problem till att säga nej men det var det.

 

Jag vet inte när jag började se Åke med andra ögon, tror det var strax innan vi hade sex. Det kom smygande och jag skrev inte om det till en början. Det som kändes bra var att han uppskattade min försök att lära mig, det jag kunde och han verkade ha höga tankar om mig. Det kändes bra att han trodde på mig. Men jag hade inte behövt sexualisera det. Jag tänkte på att han hade en bra relation med Pia varför kunde han och jag inte få en sådan kärleksfull vänskaplig relation? Han sexualiserade mig med. Vad jag tänkte var att han verkade bry sig om hur det såg ut hEbba, att få det finns och bygga ett liv med Ebba. Det var ett romantiserande och det var ett förljuget sätt att se mitt liv. Jag skäms över att jag hade sådana tankar och blir förfärad nar du uttalar dem, givetvis är det fel, givetvis är det sjukt. Mitt samvete, mitt sätt att tänka runt det. Att dela den världen från en värld jag levde i om dagarna, mitt liv med dig hur är det möjligt? Jag vet att det var med öppna ögon, men eftersom jag inte uttalade det så var det inte i den riktiga världen. Det var som en egen fantasivärld, där jag kunde agera som jag ville. Att jag skulle ut och tala med Åke på hans arbete var för att få ett slut på allt, få höra honom att det vi gjort var sant men inget mer än då, alla de gånger han stött på mig och jag tafsat på honom det var men är inte och inget mera finns. Det var en osund besatthet som inte är bra. Som jag fann och utvecklade för Matts. Men det försvann inte. Jag ville inte uppleva den besattheten och kunde inte ta mig ur den heller. Jag har upplevt en besatthet light av dig Nisse, den gick tyvärr över i en svartsjuka. Att alla mina känslor skall vara så styrande.

 

 Har jag älskat dig någon gång? Vet jag vad kärlek är? Jo, det tror jag att jag gör. Jag har älskat dig genom allt detta som vi har haft, när min mage växte och när jag födde Slim, när du skrikit åt barnen, när du lekte med dem, när vi seglade första gången med Segelbåtenoch du ville så gärna. Jag kunde inte segla och gjorde det jag kunde för att lära mig för att det gav dig så mycket. Den glädjen i dina ögon när det handlade om segelbåten. Jag har gjort saker som är dåliga, jag vet det, men jag tror det finns mycket som gör att vi har funkat. Jag älskar din lukt din närhet och din glädje. Jag avundas dig din verbala kunskap, språklighet och förmåga att analysera och din intregitet. Där har jag lärt mig mycket. Jag älskar dig för att du har alla de delarna inom dig. Du är allt det mellan himmel och jord och än har jag inte lärt allt om dig. Jag tyckte så mycket om när du kom knorrandes ner under täcket och kände på mig. Men det jag hade svårt med var att du inte såg mig i ögonen, som om jag inte fanns. Det har funnits en rastlöshet hos mig som tog egna språng som sade ”att det var ok”, den sade att ”alla andra göra det”. Du kallar det för moralbefriad, inbilsk, att jag inte kan skilja på rätt och fel.  Jag kan skilja på rätt och fel, jag vet att jag har gjort fel, det kunde inte hjälpas, den kampen förde jag på ett undermedvetet plan. Det gav sår, ångest, självhat, självdestruktivt beteende. När vi var på Helenas 40 årsfest talade jag med Fanny som menade på att man kan se på människor med ätstörningar hur de upplever och uppfattar sig själva.  Det stämmer nog och jag har tänkt mycket på det. Jag vill hjälpa dig ur detta men jag tror inte jag kan, annat än att hålla dig när du gråter, lugna dig när du skriker. Men för att detta inte skall hända igen måste jag förstå mina egna känslor.

Varför skulle det vara skillnad nu? Skillnaden är att jag inte såg, inte förstod att mina tankar och fantasier var så kraftfulla. Skillnaden är att jag inte vill vara otrogen, jag vill inte; söka bekräftelse genom sex, genom verbala sexlekar, söka ständiga möjligheter( så illa hann det inte bli). Jag vill inte söka bekräftelse genom webben, det var inte endast roligt. Det var även ångestskapande. Jag kommer inte att ta upp det igen oavsett om hur det går med oss. Det finns inget att vinna i ett sådant sätt att leva. Jag har funderat på det du sagt om att när jag blev bättre började jag leva ut mer än någonsin. Det är kanske inte så konstigt när jag började se mina egna tillkortakommanden och insåg att jag inte talar sanning för mig själv, jag ljuger för andra, bedrog dig, mina barn, var avundsjuk och tillåter inte andra att ha det bra. Döva dåligt med dåligt. Bota det ond med det onda. Agera ut det dåliga för att visa mig själv att jag var så dålig som jag visste jag var. Eller så är det endast en dålig analys av ett ruttet beteende. Återigen vill jag inte rättfärdiga mitt svek, min otrohet, min aggressivitet mot dig, barnen och mig själv. Jag vill ha det normala, det lugna med dig, jag vill sitta på båten, på parkbänken, på kafé, i goda vännerslag med dig. Jag vet att jag skulle tänkt på det tidigare.

 

 Älskar jag dig bara för att jag förlorar dig? Jag älskar inte dig bara för att jag håller på att förlora dig eller har förlorat dig, jag älskade dig innan Slim blev till. Som jag skrev ovan vi har varit igenom olika situationer jag har varit arg på dig många gånger, jag har velat fly från dig men inte lämna dig helt. Jag har velat få dig att sluta skrika åt barnen men inte vara utan dig. Jag ber så mycket om ursäkt, jag ber dig så mycket om förlåtelse.

Du sade att det var som om jag inte vågade gå in i känslan och undersöka varför jag älskat två samtidigt som jag säger att jag älskar dig. Det är antagligen helt rätt. Jag känner mig rädd inför det,, att gå in och se vem jag egentligen är som helt sonika kan agera olika men ändå med samma känsla beroende på vem jag har framför mig. Jag måste göra ett tankespel för att komma tillbaka, ha lite lugn och ro runt omkring mig. När det gäller Åke; handlingskraftig, förstående, lugn, kunnig, resonabel, ser bra ut. Det var egenskaper som attraherade mig. Är det makten jag känner när jag kan förföra som ger mig förälskelse känslor. Varför säger jag att jag älskar någon? Jag skulle kunna säga att jag älskar personer för deras kvalitéer som människa och ibland när det dessutom finns sexuell spänning går det över i det för vänner och vänskap är jag sämre på att hantera och finna gränser för. Det förklaringen skulle funka med Åke. Vi har umgåtts så mycket. Det fanns en sexuell spänning där tidigt. När jag lärde känna delar av honom blev han en nyansrik person, fast utan svarta sidor. Då när vi seglade och han skällde ut mig gång på gång kände jag att jag blev besviken på honom, att jag byggt upp luftslott runt våran relation. Att jag låtit dagdrömmarna styra istället för förnuftet. Jag var som en hEbbafru som raggar på rörmokaren (för att ge en känd bild). Jag lade mina drömmar och fantasier och oförlöst energi på objekt i närheten som är både tillgängligt och mottagligt. Kanske är det inte det svar du vill ha. Jag skall tänka mer under tiden jag lämnar Fia på träningen.

 

När det gäller Jonas så är det ett annat läge. Honom fann jag först som robust och jag satt och kollade på honom på kafét och funderade på om jag skulle kunna gå i säng med honom. Tanken var inte motbjudande men det kändes som om han inte var den jag skulle söka upp själv på krogen. Eller skulle jag det. Har jag valt själv någon gång eller har jag alltid blivit vald. Vad är det som gör att jag inte kan säga nej och vad är det som gör att jag förlorar mig och blir förälskad, hänger mig så åt en person att det växer till en förälskelse eller kärlek? När vi kom nära varandra hade vi samtalat och jag fann honom sympatisk men osäker. Hur kunde jag säga att jag älskade honom. Det gjorde jag inte, jag lekte med tanken. Vad innebär det? Klart jag kan skriva det när jag inte får tag på honom. Jag kände en värme för honom, en förälskelse i han, ajg blev glad när jag såg honom men det sög inte till i maggropen. Jag ville ha de bitar hos honom som var jobbiga. Han gillar Acshberg! Det hade inte funkat. Det var lite som att leka vuxen med honom, när vi träffades var vi utanför världen. Som jag skrev ovan. Det var olika världar, jag funderade mycket på slutet vad jag hade. Och det var redan på väg att ebba ut innan du kom på mig. Svarar kanske inte på dina frågor. Jag var trött och blev inte uppiggad av det dubbelliv jag levde, det gav inte den tid jag sökte. Men hos Jonas var det lugnt.

 

Om jag inte älskat dig någon gång varför fanns jag kvar? Om det är sant som du tror att jag aktivt raggat och träffat män i 7 år varför har jag inte funnit någon som är bättre än du ännu och lämnat dig om jag inte tycker du är den som svarar upp till mina behov, intressen, önskningar på en partner? Jag vet att jag har varit gnällig, avundsjuk, svartsjuk, missunnsam. Jag har några bra sidor också som jag tycker att jag visat, några som du har uppmärksammat åt mig. Jag trodde inte på mig själv men jag har alltid trott på dig. Jag (som jag skrev ovan) älskar ditt intellekt att du utmanar mina både vyer och åsikter. När vi träffades hade jag väldigt säkra åsikter och du har både breddat dem, fördjupat dem, nyanserat dem och hjälpt till att till viss mån förändra dem och förbättrat dem. Mycket har varit jobbigt visst men jag har vuxit under din gapighet. Jag kan fortfarande tycka att du låter mycket och att du kanske inte alltid är inkännande men du har mycket kunskaper som jag värderar högt. Du har hjälpt mig att våga tro och att sluta känna endast. Att kunna verbalisera mina känslor och belägga dem med fakta. Det är en egenskap som gör att jag älskar dig. Din glädje är också en orsak till min kärlek för dig. Jag har försökt visa min kärlek genom (kanske) naiva och romantiserande små bevis, som choklad och dyl.  du har tyckt att det har varit gymnasialt men det har varit en kärleksförklaring till dig.

När jag talade med terapeuten i måndags så sade jag till henne att när jag växte upp hade vi ett hus men inte råd med något annat. Allt kostade för mycket. Det gav mig en viss avsky för slipade fasader och stort hus utan ingen hälsosam mat, det gjorde att jag gav mig den på att en liten lägenhet, välfyllt kylskåp men bra mat, kärlek i familjen och hela skogen utanför är det jag vill ge mina barn. Jag vill inte in i ett hus och tycka allt är vackert och fint. Du lever upp till de önskningarna. Du är intresserad ar rörelse, mat, friluftsliv. Visserligen var det ibland svårt att komma iväg och komma igång. Båten var helt för att du levde när du talade om den, jag ville hyra och kände mig livrädd att vi skulle ta lån, segla själva med tre barn. Men jag gjorde det för att jag älskade dig och jag har lärt mig hantera båten inte endast för att jag gillar det utan för att jag älskar dig. En av de (kanske få) sakerna jag gjort helt för att du vill och jag ser att det är viktigt för dig. Att du fick segla de två veckorna du var ute var även en sådan sak, min gåva till dig. Jag vet att jag svärtade den ganska mycket. Även om orsaken till min ångest än var så mådde jag väldigt dåligt då och kände mig skör. Du kanske kan förstå den känslan i dag. Jag ångrar inte att du åkte, men jag ångrar att jag inte kunde be andra om mer hjälp. Operationen var också skrämmande och jag hade velat ha dig hEbba då… det kanske inte är bevis nog för dig..att min kärlek till dig inte handlar om att det inte finns  att du inte är ”i väntan på någon bättre”. Det finns fler saker att visa på om jag får tänka på det en stund.

 

Hur kan jag säga att jag älskar dem å tråna efter dem men förneka en sådan stark känsla idag?

Jag hängav mig helt åt känslan att vilja ha dem båda. Det var en skön känsla, det sved och det gjorde att jag led. Jag tycker den känsla gör mig levande. Av alla pojkar som funnits runt mig har jag alltid valt dem om inte är för mig. Det gör att jag inte behöver bevisa något eller gå in i en närhet. Jag ville kyssas men klarade inte av att göra det. Om jag får sitta på min kammare och göra upp historier, behöver jag inte uppleva okontrollerade händelser, jag kan styra över alla. Jag kände för Åke, han värnade om mig med det vet jag. Men det fanns ingen framtid en sådan relation. Jag tänkte tanken, att det var snurrigt, det som hände. Men det hjälpte inte. Jag tyckte det var  mitt liv. Det hade inte du med att göra. Som jag stänger av jobbet och de relationerna när jag kommer hem uteslöt jag dig när du inte var närvarande. Vad tänker du när du inte berättade för mig om att du känt en attraktion för en annan kvinna? Endast rädsla för min svartsjuka eller tyckte du att det inte min ensak  vid något tillfälle?  När jag ”trånade” var det en lek, ett upprepande av minnen i min fantasi. Jag återupplevde de känslorna som jag fick när Jonas tog i mig, tittade på mig eller när Åke visade sitt  intresse. Jag var svält född trodde jag, upplevde jag. På mäns intresse. De undrade vi ett tillfälle vad jag fick ut av att vara med Jonas om han inte hade tillräcklig eller tillfredställande erektion. Min erfarenhet är att män som inte har en enligt ”normen ” fungerande könsorgan lägger krut på att tillfredställa kvinnor på annat sätt. Han var ett bra exempel på det; man som fungerade som en kvinna.

 

Tillägg 22/2-05

Jag har funderat på hur jag kan förklara detta bättre för dig. För var det så tillsynes enkelt att det var en känsla som en roll jag klev in i? Att bli förälskad, att tråna efter en annan man när jag låg i samma säng som du? Ja.. eftersom det handlade om att jag ville drömma om något. Syftet var inte att leva med dem. Var det inget mer. Det var alldeles kollosalt tillräckligt. Det var min bräckliga lek och dagdrömmeri, det fyllde sit syfte. Jag fick ge till något/någon som inte kunde ta emot. Någon som var endast tillgänlig till hälften. Om det blir så igen. Nä jag vill vara kvar i verkligheten.. Jag vill ha mig kvar här där det verkliga finns, det komplicerade och det mångbottnade. När jag ser på mitt agerande känner jag mig som en liten flicka som leker med dockor, eller ännu värre en gammal kvinna som fortfarande lever i sitt bröllop och dansar med sin torkade sedan länge döde man i frack och spindelväv. Jag känner mig unken och avslöjad. Som om jag levt mitt liv på vinden och inte fattat att det finns  ett riktigt runt mig. Samtidigt kände jag mig fräck när jag agerade ut mina träffar senare. Men när det gällde Åke så var det som om han var en del i dig och ni var tillgängliga båda två, du i verkligheten med dina krav och din fysiska närhet. Han med sina undertryckta tankar och outtalade önskningar.  Han levde i det också.

Med Jonas behövde jag en vän, som ville vara nära på många plan. Som jag skrev tidigare så började jag ifrågasätta mitt handlande, om jag ville leva med dig eller inte. Om jag ville leva med honom. Det ville jag inte för jag ville inte hoppa in i en ny relation igen. Det kommer jag inte göra igen. Jag behöver lugnet med mina barn. Det enda som betyder något förutom dig och mig är mina barn. De är så små så länge att den tiden snart är slut. Jag vill vara en ärlig mamma nu innan det blir för sent.

 

Lång lång bilresa idag. Lilly har inte svarat mer än att hon vill ha tid på sig att svara. Hon kommer svara nej. Jag är förövrigt helt sjuk som ber henne om att vi skall föröka igen (dock efter en lång tid som vi skall bo isär.) Hon är en lögnare och notoriskt otrogen när det passar henne. Jag kan inte lite på henne. Nu har jag hittat min sticka där jag hade hennes redogörelse som jag avkrävde henne förra gången. Jag skall bara ändra namnen sen lägger jag den här. 

 

Lilly har inte svarat på mitt sista mejl. Jag kollar inboxen hela tiden, nervöst. Jag antar att hoppet är mycket litet samtidigt som jag inbillar mig att jag skickat det fel eller att det inte är skickat alls. Jag måste kolla det idag. Jag är helt knäckt.

 

Sista dagen i Norrland. Det måste städas och göras klart. Igår åkte vi till raggarcafé och efter det till Steel park i Luleå och skejtade. Två lantgrabbar var med och de vill börja skejta nu. Vi hann knappt hem till middagen hos tremänningen. Fia blev kvar när vi drog ut och tog upp näten (tomt). När jag bastat vid tolvtiden var hon fortfarande inte hemma. Jag gick upp och kollade efter henne. Hon satt och kolla tv-serier med tremänningens dotter. Det var bra för hon har inte gjort ett skit på hela tiden, bara sovit eller kollat tv. Nu är det nog dags att börja jobba.

 

Det är klart att du vill göra slut om du tycker att jag aldrig respekterat dig, att jag bara är arg och bara förstår hot och inte vanlig samtalston.

 

Det jag frågar mig då är varför du stannat i mer än femton år och att du tvingade mig att gifta mig med dig? När någon lyssnar på dig faller du förståss pladask och får en attraktion som är viktigare än din familj och ditt äktenskap.

 

Jobbigare, tycker jag är att du lägger skulden på att du gick direkt till hennes säng på mig. Att du blev förvånad över hur arg jag blev när du sa att du hade en attraktion (vilket jävla uttryck föresten) som omskrivning för ditt sex-missbruk. Jag menar att, för mig är ju det som är den stora kilen i vårt förhållande. Det som givit mig ”rätt” att bestämma och inte validera dina känslor och tankar. Som jag ser det nu är det väl det som drev mig ner i att inte respektera dig. Det borde faktiskt du ha fattat. Du borde inte direkt tagit det som ursäkt för att leva ut dina lustar. Du borde fan inte ljugit och bedragit mig mer än du gjort innan jag gav dig ringen. Det är skitfel av dig. Såklart att det inte ger mig rätt att bestämma, att vara ilsk och inte förstå nått annat än hot. (som en liten parantes: Lina la ett ultimatum mot Leo i höstas där hon sa att han inte får vara ilsk och bestämmande annars skulle hon gå. Han fattade inget innan och blev kränkt men de besinnade sig och går nu i familjeterapi och Leo har slutat med det. Han hade inte begripit att hans beteende stred mot deras avtal på samma sätt som jag aldrig fattade att mitt gjorde det mot vårt. Vår situation är inte unik.)

 

Du säger att jag borde fått en chans, att du tagit chansen om du vetat. Nu vet du vad jag vill. Så varför inte ta chansen?

 

Jag fattar att du inte vill vara mer med mig. Jag kan inte vara med dig med hedern i behåll längre heller. Men jag vill det ändå för jag älskar dig och har ännu inte hunnit sluta älska dig. Jag vill också att vår familj skall få en chans till. Jag vill att vår ålderdom skall få en chans. Det vi byggt är ännu starkt och ger oss trygghet, bara vi ger det en chans.

 

Därför:

Åsa, kan vi inte göra ett nytt försök? Jag älskar dig fast du ”älskar” nån annan. Jag är villig, fortfarande, att göra nått åt mina övertramp mot dig. Jag vill att du överväger att göra som mitt första förslag. Vi bor isär en tid, ensamma, i celibat. Jag lär mig lyssna och inte bestämma och hantera min ilska och dominerande stil, du går på möten varje vecka och behandlar ditt sex-missbruk och visar att jag kan lita på dig. Celibat är ju något du tidigare övervägt som du trodde skulle vara bra för dig. Det tror jag med. För mig skulle det inte vara något problem bara jag visste att vi försöker igen.

 

Om inte detta så vet jag inte hur vi går vidare. Det blir svårt. Du har gjort mig så jävla illa att jag har svårt att hålla hatet borta, jag fylls av hämnd och illvilja för att du är en lögnare, bedragare och familjesplittrare.  (Här kom det valiga hotet men det är ju redan på gång, det verkställs i varje minut.) Samtidigt vill jag såklart att du skall ha det bra. Jag älskar ju för fan dig.

 

Nu vet du Åsa. Ta chansen!

Det överstrykna tog jag inte med.

 

Jag skall prova att skriva ett mejl till Lilly.

 

 

Hej Lilly

Jag undrar några saker. Vår familj och mitt liv har slagits i spillror. Jag kommer nog ut på andra sidan nån gång men det kommer inte vara som din vän tror jag. Du har gjort det som du lovade att aldrig göra mer. Du har bedragit mig. Inte nog med det du har ljugit mig rakt upp i ansiktet igen om flera saker. Jag kan inte lite på dig mer. Jag har stort moraliskt övertag på dig i hela denna historien. Du bedrog mig och planerade ett nytt liv med nån annan. Du drog dig undan mig och fick mig att fråga tillslut. Jag är en så självupptagen människa att jag inte fattade vad det var frågan om men jag frågade tillslut ändå. Du har nu inlett ditt nya liv helt officiellt på fejsbok och allt.

 

Nu till det jag undrar: varför fick inte jag någon ny chans av dig? Du tror mig inte om att kunna ändra mig, eller hur? Men du sa att du älskade mig, att du bara hade en attraktion till den andre. Varför fick jag då inte chansen att försöka ändra mig? Varför tycker du inte att jag var värd det? Jag har ju gett dig chansen flera gånger. Du fick stanna fast du bedragit mig så illa. Jag trodde dig om att du ändrat dig. Till och med nu, fast du bedragit mig ytterligare en gång och ljugit fick du en chans till av mig. Jag bad om en hans men du ändå valde Maire som du bara hade en attraktion till. Varför?

 

Dt gör så jävla ont det här. Du gör mig så illa. Svar kanske inte finns men du skall veta att du gör mig illa. Du skall också veta att du gör barnen illa. De vill inte det här.

 

Kanske får jag svar. I kväll grillar vi med tremänningen och deras ungar. Jag har köpt finöl och fläskkarré. Jag längtar hem men inte till lägenheten. Det kommer att bli jobbigt att vara där. Lilly skulle köpa flyttlådor och börja plocka ihop. Jag känner en mycket stor ovilja att börja flytta igen. Det är så helvetes mycket jobb. Jag vill att allt skall vara klart med det…